HOTET MOT PETERSVIK

Sundsvalls kommun har planer på att tillsammans med SCA omvandla Petersvik till ytor för hamnverksamhet, transporter och lagerlokaler. Projektet kallas Sundsvall Logistikpark och innebär en närmast total förödelse av hela grönområdet. Kostnaden för Sundsvallsborna uppgår till minst 700 miljoner kronor. Men det finns bättre – och billigare – alternativ.

 
 
 

SLUTPLÄDERING I MILJÖMÅLET OM PETERSVIK

Frågan om huruvida Sundsvall Logistikpark AB ska beviljas miljötillstånd för projektet var uppe till förhandling i Mark- och miljödomstolen 7–9 februari 2017. Själva ansökan hade lämnats in till domstolen först sommaren 2015 efter flera års förseningar och förhalning. När nu saken äntligen kunde belysas i domstol blev bristerna i projektet och de allvarliga konsekvenserna för miljön i Korsta, Petersvik, Alnösundet och Sundsvallsfjärden synliggjorda.

I sin slutplädering lyfte Else Ammor från Petersviksvännerna fram de många  bristerna. Längre ner kan du läsa hela pläderingen. Här först en kort sammanfattning av några punkter:

BRISTER I MILJÖANSÖKAN

* lokaliseringen har varit bestämd från början utan reella möjligheter för allmänheten att påverka projektet – alternativ har inte utretts
* lokaliseringen har knutits till en påstådd produktionsökning vid Ortvikens pappersbruk om 300 procent
* samrådet med allmänheten har inte skett enligt lag
* naturvärdesinventering har aldrig genomförts i hela Petersvik (det visar sig finnas rödlistade arter som ej tagits upp i ansökan)
* miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) har sammantaget sådana brister att den inte kan ligga till grund för en miljöansökan

VAD OMFATTAR ANSÖKAN EGENTLIGEN?
* hela projektet inklusive kombiterminal har inte tagits upp i ansökan i strid med etablerad praxis – miljöansökan gäller bara hamnverksamheten
* först tre veckor före förhandlingen yrkar Sundsvall Logistikpark AB att även kombiterminalen ska ingå i ansökan – en förändring som inte får ske efter väckt talan
* eftersom kombiteminalen inte ingick i ansökan från början saknas detaljerade beskrivningar av terminalens utformning och det har inte funnits möjlighet för allmänheten och sakägare att yttra sig över den tänkta utformningen
* sökanden har inte ansökt om tillstånd för bergtäkt och sänkningen av grundvattnet med 17 meter, trots att det är tillståndspliktiga verksamheter
* ansökan ska på grund av felaktig utformning avslås

SLUTPLÄDERING I MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN 9 FEBRUARI 2017
AV ELSE AMMOR

1. Lokaliseringen

Jag minns när frågan om den planerade så kallade logistikparken diskuterades i de politiska partierna i Sundsvalls kommun under våren 2007. Själv var jag aktiv i Moderaterna i Sundsvall. Det var aldrig frågan om något annat än att det var i Petersvik logistikparken skulle byggas. Inga andra alternativ fanns att diskutera. Att hela Petersvik-Granli skulle utplånas för detta projekt var visserligen tråkigt, men den moderata kommungruppen beslutade att stödja planerna på projektet eftersom ”det gav så mycket”.

Det var en senare moderat ordförande i stadsbyggnadsnämnden som yttrade detta. Han satt redan då sin tredje period som ledamot i stadsbyggnadsnämnden. Moderaterna hade tillsatt en liten arbetsgrupp med fyra deltagare för att utreda kombiterminalsprojektet och föreslå kommungruppen hur man skulle ställa sig.. En av dessa ledamöter är nu för övrigt styrelsemedlem i Sundsvall Logistikpark AB.

Gruppen konkluderade vid sin föredragning att det visserligen var jättetråkigt att man måste offra Petersvik, men man uppgav att ”det måste vi göra för detta projekt ger så mycket”. Det som då framhölls var främst att SCA:s pappersbruk i Ortviken skulle bygga nya pappersmaskiner och utöka produktionen med 300 procent.

Någonstans där bestämde sig de politiska partierna och sedan var alla för projektet.

Sundsvall Logistikpark AB bildades den 15 december 2008. Sedan dess har tjänstemännen på bolaget arbetat för att det här projektet ska bli verklighet. Det har varit deras jobb. Det är enligt bolagsordningen som beslutats av kommunfullmäktige.

Hur man än vänder och vrider på alla så kallade lokaliseringsutredningar som kommunen gjort och om man så jämför med Gävle hamn eller Rotterdam så kommer man alltid tillbaka till Ortviken. Man graviterar tillbaka till Ortviken.

Det har aldrig funnits någon som helst reell möjlighet att på något stadium av processen påverka projektet. Allt har varit bestämt från början.


2. Samrådet

I går satt jag och tänkte mycket på Kellyanne Conway. Jag önskar att det varit jag som hittade på det där med alternativa fakta. Det var mycket sånt i går.

Det kan visserligen vara bra att ha ett samrådsförfarande vid flera tillfällen, i flera steg, men inte som har skett i det här ärendet.

Det är samrådet i mitten av 2015 som främst ska granskas och det är samrådet som ansökan vilar på. Samrådet gick inte till så som det ska enligt lag. Det gick inte ens till så som framgår av protokollet.

Sökanden påstår ju att man lyssnat på deltagarna i samråden och att utformning och storlek på den planerade kombiterminalen och kajen sedan har ändrats. Men detta var av ekonomiska skäl – inte på grund av synpunkter från allmänheten på samråd. Inga synpunkter från allmänheten har tillmötesgåtts. Det går bra att läsa innantill i uppräkningarna av vad som ändrats/justerats efter samråden t.ex. vid DP. Det gjordes bara ytterst marginella förändringar av till exempel någon gräns eller något gatunamn som blivit fel.

De ändringar i planerna, den bantning som gjorts, har inte alls gjorts efter synpunkter från dem som deltagit i samråden. Av sidan 69 i MKB:n framgår svart på vitt att det har genomförts en ”fördjupad behovsutredning” som visade att utrymmesbehovet både på land och i vattnet kunde klaras med en mindre anläggning och att det var detta som gjorde att det blev förändringar i den planerade utformningen

Åhuskonventionen stadgar att allmänheten ska ha en reell möjlighet att påverka och delta i samhällsplaneringen. Så har inte skett. Jag håller här med Walter Rönmark och Lars Hillerström.

Det var alltså två allvarliga brister i MKB:n och här kommer en till.


3. Naturvärdesinventeringen

I 6 kap. miljöbalken finns bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag. Bland annat ska de effekter som en planerad verksamhet kan medföra på djur och växter identifieras och beskrivas.

Sökanden sa i går att ingen tagit upp naturvärdena under någon samrådsprocess och att ingen ens nämnt naturvärden under samråden. Det stämmer inte. Jag har sett efter. Under samråd inför DP 2011 till exempel  svarade man inte på frågan om biologiska värden i vattnet och strandmiljön utan bara om fisken i vattnet. När en medborgare vid samma samråd tog upp naturmiljön i Petersvik svarade man självsäkert att den inventering som gjorts av Tunabäcken räckte och att man inte avsåg att göra någon mer naturinventering av området.

Så har helt tydligt inte heller skett. Hade man naturvärdesinventerat skulle det nämligen ha funnits en rapport från konsultbolaget WSP. WSP har producerat cirka 16 743 stycken rapporter i detta ärende till kommunen. Hade man naturvärdesinventerat hade det funnits en rapport.

Det räcker inte med att naturvärdesinventera på nätet. Man har till och med tittat på fåglar på nätet. Artdatabanken är en databas där man kan rapportera in att man sett fåglar, svampar växter med mera. Det är på helt frivillig basis och jag visste inte ens att den fanns. Ingen av mina vänner heller. Men jag och Björn Östlund har nu rapporterat in den rödlistade grentaggsvampen som bevisligen finns på området. Denna visar att sökanden hade fel när man påstår att inga rödlistade arter finns inom området. Svampen är ett bevis på att det finns rödlistade arter.

Att ingen som helst inventering i fält av växter, svampar och mossor gjorts förutom längs Tunabäcken är en allvarlig brist i MKB. Inte ens fåglar har man inventerat på plats. Ska man bara inventera på nätet får de väl bygga sin kombiterminal där också.

Sammanfattningsvis har MKB:n sådana brister på att den inte kan läggas till grund för en prövning av ansökan. På grund av detta ska ansökan avvisas. Denna avvisning kan ske enligt RB 34 kap 1 §. Se rättsfallet NJA 2008 s 748. Godkänd MKB är en processförutsättning.


4. Samhällsekonomisk bedömning

Enligt 11 kap. 6 § miljöbalken får en vattenverksamhet endast bedrivas om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av denna.

Det första jag tycker är skumt är ju att man kan sätta värdet av miljön till NOLL kronor i en samhällsekonomisk analys. I mark- och miljödomstolen i ett mål om miljötillstånd där vi fortfarande inte fattar vilka som är de där miljövinsterna som ska komma bara vi förstör miljön i Petersvik för all framtid.

Koncernstaben uttryckte i underlaget till investeringsbeslutet i kommunfullmäktige 2013 att investeringen inte ens visat sig vara samhällsekonomiskt lönsam. Koncernstaben skriver följande:

"Koncernstaben menar här att den största osäkerheten med denna investering är kopplad till de samhällsekonomiska effekterna eftersom de inte är kvantifierade och beräknade.” (Se kommunfullmäktiges underlag till beslut om investering i logistikparken 2013-06-17, sidan 14.)

Det är ju intressant att man nu fått tag i en konsultfirma som lyckats få investeringen lönsam genom obegripliga uträkningar.

Metoden är nog matematiskt korrekt, men i praktiken blir en formel inte mer pålitlig än sin indata. Om korven blir god eller inte beror på vad du stoppar i den!

Enligt Wikipedia används nuvärdesmetoden vid samhällsplanering vid mycket långsiktiga projekt såsom vägar och järnvägar. Den fungerar bäst för att välja projekt vid en given investeringsbudget. Metoden fungerar inte lika bra för att bedöma om stora samhällsprojekt ska genomföras eller inte, beroende på att det finns olika sätt att beräkna samhällsnytta.

Den dragning som logistikparkens expert gjorde igår visade att investeringen i logistikparken var mycket samhällsekonomiskt lönsam.

Men det är ju ingen match att visa att en sak är lönsam om man bara räknar med halva kostnaderna. Jag har i vart fall gjort egen samhällsekonomisk beräkning som tar med alla kostnader för projektet.

[Här visades en power point-presentation]

Ska kalkylperioden vara 40 år måste det tas med i beräkningen att lastbilar kommer att drivas med el i framtiden. Koldioxidutsläppen från lastbilsflottan kommer då att bli noll (0). Då sparar man inte in någon klimatgas på tåget.

Med i beräkningen har tagits den ökade internethandeln där kunden vill ha varan inom max tre dagar. Då har man inte tid att vänta på containerfrakt.

Med i beräkningen också den ökande privata second hand-handeln människor emellan. Se exempelvis på auktionssajternas tillväxt samt DHL:s och Schenkers expansion på den transportmarknaden, där de erbjuder möjligheten att boka frakt direkt på auktionssajten, betala över nätet med kort och att själv skriva ut adresslappen. All DHL:s och Schenkers transport går med lastbil över eget terminalnät.

Logistikparkens expert har tagit med i förutsättningarna att Bergsåkerstriangeln, Malandsspåret och Tunadalsbanan byggs. Han har dock inte räknat med kostnaderna för dessa i underlaget. Det tycker jag att man ska göra. Vad gäller investeringskostnaden för Bergsåker, Malandsspåret och Tunadal betalas de via avgifter på Sundsvallsbron enligt det andra broavtalet med staten så det är kostnader för människor i samhället. Jag har för mig att kostnaden för Trafikverket skulle bli 900 miljoner kronor så jag använder den siffran. Till detta ska läggas medfinansiering av Tunadalsspåret för kommunen på 29 miljoner kronor samt 65 miljoner kronor för södra industrispåret och 12 miljoner kronor för köp av kombiterminalen i stan.

Sammanlagt ska alltså 1006 miljoner kronor, alltså en miljard och sex miljoner kronor läggas till i investeringskalkylen. Summan blir då 1 786 miljoner kronor i investeringskostnad i stället för 780 miljoner kronor.

Jag har annars gjort som logistikparkens expert, men med litet andra grundförutsättningar. [Se ppt.]

Konklusion: när alla kostnader är med blir projektet plötsligt mycket olönsamt!


5. Omfattning av ansökan och yrkandena

Jag håller med miljökontoret vid Sundsvalls kommun om att hela projektet ska vara med i miljöansökan, både hamnen och kombiterminalen. Praxis från Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, visar detta.

Sökanden kom ju också för tre veckor sedan in med ett yrkande om att kombiterminalen ska in i ansökan. Men enligt 13 kap. 3 § RB får väckt talan inte ändras. Enligt denna huvudregel får en väckt talan aldrig ändras från dess utformning i stämningsansökan. Detsamma gäller för kungjord ansökan i miljötillståndsmål. Sökandens yrkande enligt aktbilaga 109 är en tydlig och betydande ändring/utvidgning av ansökan och strider därför mot lag.

Det yrkandet ska avvisas i sin helhet.

Det skulle ju vidare bli en väldigt märklig rättstillämpning om domstolen först avvisar sökandens nya yrkande efter kungörandet – om att utvidga ansökan till att gälla hela projektet – och domstolen därefter anser att man kan pröva hela projektet i detta mål fastän sökanden bara ansökt om tillstånd för hamnen.

Visserligen kan man vid en ansökan enligt 11 kap miljöbalken för hamnen behandla även kombiterminalen enligt 9 kap miljöbalken om denna redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen så att man kan göra en bedömning.

Men i detta fall måste domstolen avvisa det nya utvidgande yrkandet enligt 13 kap. 3 § RB och därefter avvisa sökandens ursprungliga ansökan på grund av brister i MKB eller alternativt eftersom sökanden avgränsat miljöansökan på ett felaktigt sätt när man bara ansökt om miljötillstånd för containerhamnen och kulvertering av Tunabäcken samt muddringen och dumpningen.

Även efter utvidgningen har sökanden inte ansökt om tillstånd för bergtäkten och inte för sänkningen av grundvattnet med upp till 17 meter. Jag hävdar att det är tillståndspliktiga verksamheter.

MÖD har i flera avgöranden behandlat frågan om prövningens omfattning. MÖD har konstaterat att det utgör rättegångsfel att dela upp prövningen av en ansökan genom att i olika deldomar pröva frågan om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken respektive tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken (dom den 12 mars 2004 i mål M487-04, Citytunneln i Malmö, och dom den 21 december 2007 i mål M7533-07 Ystad hamn). Detta är helt i linje med miljökontorets ståndpunkt.

MÖD har också i flera domar redogjort för att det – för att tillförsäkra att prövningen kan resultera i de villkor eller föreskrifter som fordras enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler – bör ske en samlad prövning av sådana verksamheter som har nära tekniskt och miljömässigt samband med varandra oavsett om prövningsplikten följer av bestämmelserna i 9 eller 11 kap. miljöbalken eller av båda.

MÖD har också uttalat att det är sökanden som bestämmer prövningsramen, men att det ytterst åligger tillståndsmyndigheten att ta ställning till om en ansökan har den avgränsning som krävs för att kunna ligga till grund för prövning.

För att prövningen ska kunna omfatta annat än vad ansökan gäller krävs att sökanden utvidgar eller ändrar ansökan. Det måste dock vara fråga om en tillåten utvidgning. Så är inte fallet i detta fall.

Även om domstolen skulle kunna fundera på om kombiterminalen med flera verksamheter enligt 9 kap MB kan godkännas utan ansökan därom har faktiskt sökanden själv uppgett att man har beskrivit miljöpåverkan i fråga om kombiterminalsdelen ”i flera avseenden” i MKB:n, men att man inte beskrivit kombiterminalen i detalj i ansökan, för att det skulle vara olämpligt. Detta står i yttrande från februari 2016 och man konkluderar att en beskrivning i detalj hade varit nödvändig om kombiterminalen skulle omfattas av ansökan. Det som beskrivs i MKB:n och som avser kombiterminalen är bara synergistiska konsekvenser, till exempel markarbeten och buller. Se sidan 53 i MKB.

Naturvårdsverket har rätt i sin åsikt att kombiterminalen inte är tillräckligt beskriven i MKB:n. Jag anser samma sak.

Enligt MB 6 kap 7 § p 1 ska MKB alltid bland annat innehålla uppgifter om utformningen av anläggningen. Det finns inte för kombiterminalen. Inga ritningar i MKB, till exempel. Man sökte ju inte heller miljötillstånd för den delen. Det finns heller ingen information om själva kombiterminaldelen i den tekniska beskrivningen. Inte mycket i MKB:n heller. Det finns information om buller bland annat. Bilderna på hur det ska se ut ser olika ut. På vissa finns byggnader och inte på andra. Det är mycket förvirrande.

Det finns ingen information specifikt om hur man ska anlägga exempelvis järnvägsspåren i kombiterminalen. Minst fyra har jag förstått att det ska vara, men inte mycket mer. Och det här som man kallar etableringsytor, hur ska de grundläggas till exempel? Hur exakt ska internvägen byggas och var i relation till spåren? Hur ska elen dras – det är väl viktigt? Säkerhetsanordningar, utrymning, brandskydd? Hur ska de utformas?

Sådan information om kombiterminalen så att man kan göra en sammantagen bedömning finns inte för vare sig uppförandet eller driftskedet, Det spelar ingen roll om vissa saker har beskrivits nu på förhandlingen. Det fanns inte i materialet när ansökan kungjordes och allmänheten har inte fått chans att ta del av den beskrivningen och att yttra sig över dessa.

Domstolen kan därför inte bevilja miljötillstånd för kombiterminalsdelen. Jag hänvisar till rättsfallet Svappavaara gruva.

MÖD har även uttalat att det är miljökonsekvenserna i sin helhet av ett projekt som avses även i EU:s MKB-direktiv, och inte endast vissa begränsade miljöeffekter av ett projekt.

Alltså ska även ursprunglig ansökan avvisas på grund av att ansökan är felaktigt avgränsad då man endast ansökte om tillstånd för containerhamnen. I andra hand ska ansökan avslås.


Slutligen vill jag påpeka att det finns faktiskt en möjlighet att kommunen kunde bygga ny containerkaj, men med stenmassor från annat håll. Det har ju visat sig att det skulle bli så mycket sten över när man sprängt bort halva Korstaberget att man måste lägga det i stora högar litet här och där. Så stora högar att man inte ens vet hur stora de blir. Om man skaffar sten nån annanstans ifrån kan man ju bygga sin containerkaj och strunta i kombiterminalen.

Så ring till Älandsbro, jag har hört att de kör sten dit, så kan ni få er containerhamn och vi kan få behålla Petersvik! 


Tack för att ni lyssnade och tack till rätten för en bra förhandling.


Else Ammor


SKANDALEN: MILJARDAVTALET MED SCA SOM MÖRKADES

I mars 2016 avslöjades förekomsten av ett tidigare okänt avtal mellan Sundsvalls kommun och skogsjätten SCA, värt över en miljard kronor, som skulle rädda största delen av Petersvik som grönområde. Else Ammor, Sundsvallspartiet (tidigare M), är mycket kritisk mot att avtalet inte har varit känt under beslutsprocessen rörande den nya Logistikparken.

– Jag har blivit grundlurad under de två mandatperioder jag suttit i kommunfullmäktige. Och det har alla andra politiker i fullmäktige också blivit, säger hon.

Avtalet undertecknades redan 1996, alltså för 20 år sedan, och går ut på att SCA bygger en tunnel under Petersvik för sina interntransporter till Ortvikens pappersbruk och att SCA ska betala alla kostnader för tunneln inklusive allt annat som behövs.

Sundsvalls kommuns skattebetalare behöver med detta avtal inte stå för ett enda öre för att medverka till att förbättra SCA:s interna transporter. Till och med kommunens rättegångskostnader för eventuell expropriation av fastigheter ska SCA betala.

Avtalet gäller fortfarande

Avtalet är värt uppemot 1,5 miljarder kronor för kommunen – och fortfarande giltigt. Ändå har avtalet inte varit känt för fullmäktigeledamöterna och inte varit uppe i debatten om Logistikparken. Notan för exploateringen av Petersvik har istället till största delen hamnat på kommuninvånarnas skattsedel.

Kammarrättsjuristen Else Ammor var ledamot i fullmäktige för Moderaterna i två perioder, åren 2006–2014. Hon är mycket kritisk och menar att hon och hennes kollegor har blivit förda bakom ljuset.

– Jag har blivit grundlurad under de två mandatperioder jag suttit i kommunfullmäktige! Och det har alla andra politiker i Sundsvalls kommunfullmäktige också blivit. Under minst 15 år.

Else Ammor ifrågasätter hur ett avtal värt uppemot en och en halv miljard kronor kan bli bortglömt av alla parter.

Men om inte vanliga fullmäktigeledamöter har känt till avtalet – vem kan ha vetat om det?

– SCA främst måste det ju vara, men vilka politiker och tjänstemän har vetat om detta hela tiden? Kommunalråden? Kommundirektören? Stadsbyggnadsnämndens ordförande och stadsbyggnadsdirektören? Vd Åke Jonsson på Sundsvall Logistikpark AB? Logistikparkens styrelse? SCA Forests vd Ulf Larsson? SCA Forests informationsdirektör Björn Lyngfelt?

Menar du att någon eller några personer medvetet har mörkat existensen av avtalet – det handlar ju om rätt stora summor som SCA ska betala?

Jag har väldigt svårt att tro att ett sådant här avtal mellan ett svenskt börsbolag och en stor kommun kan glömmas bort av alla tjänstemän på kommunen och alla kommunalpolitiker i hela 20 år. Speciellt som det kontinuerligt jobbats inom kommunen med planer på en logistikpark i Petersvik i snart 15 år. Någon eller några måste ha haft kännedom om detta.

Huvuddelen av Petersvik skulle räddas
Avtalet innebär inte bara att Sundsvalls kommun sparar stora summor av skattemedel – fullföljs avtalet innebär det också att huvuddelen av Petersvik räddas som grönområde, säger Else Ammor.

– Det värsta i denna historia om betongprojektet Logistikparken är ändå att man hela tiden sagt att det inte finns något alternativ till att schakta bort hela Petersvik för SCA behöver transporterna. Men här fanns ju ett alternativ – HELA TIDEN – som sparar nästan hela Petersvik och som sparar 700 miljoner av kommunala skattepengar, men som man förtigit under hela beslutsprocessen i över 15 år.

Nu pågår en ny beslutsprocess i Sundsvalls kommun där avtalet har kommit upp till ytan. Och nu vill ledande tjänstemän i kommunen skrota det gamla avtalet, trots att det är värt så mycket pengar för kommuninvånarna och skulle rädda en stor del av Petersvik.

– Kommunen, med kommundirektör Stefan Söderlund i spetsen, vill i kommunfullmäktige i Sundsvall den 29 mars (2016) skriva bort det gällande avtalet med SCA från 1996, för att istället vältra över nästan alla kostnader, över 700 miljoner, på kommunen – det vill säga skattebetalarna, säger Else Ammor.

Enligt Else Ammor är historien en miljardskandal under uppsegling – i en situation där Sundsvalls kommun dessutom har en svag ekonomi.

– Sundsvalls kommun har inte råd med 700 miljoner kronor till en så kallad logistikpark i Petersvik åt SCA. Socialnämnden är underbudgeterad med minst 200 miljoner kronor varje år och det senaste är att man inte längre har råd att koka potatis till pensionärerna med hemtjänst och man har halverat tiden för aktiviteter som till exempel promenader. Alla avgifter och taxor inom socialtjänsten ska upp i Sverigetopp. Detta har socialnämnden beslutat. Skolan är också bland Sveriges sämsta.


Sofia Mirjamsdotter skriver på ledarplats i Sundsvalls TIdning (oberoende liberal) om avtalet 22 mars 2016: Gammalt avtal flyter upp till ytan inför avgörande om Petersvik


FAKTA: 

Enligt avtal 1996 ska SCA betala:

1. Erforderlig flytt av allmänna VA-ledningar inom exploateringsområdet.

2. Flytt av elledningar inom exploateringsområdet.

3. Anläggande av lokalgata, inklusive belysning till denna.

4. Anläggande av allmän gång- och cykelväg samt belysning mellan Tunabäcksvägen och Petersvik.

5. Rekreationsområde i Petersvik för allmänheten.

6. Uppföra 700 meter bullerplank norr om Tunabäcksvägen.

7. Bygga tunnel för uttransport av papper mellan Ortvikens fabriksområde och Tunadalshamnen.

8. De åtgärder på Tunabäcken som tunnelbygget kan kräva.

9. De åtgärder på befintlig fjärrvärmekulvert till/från Korstaverket som tunnelbygget kan kräva.

10. Samtliga kostnader som kommunen kan få för kontroll och besiktning som behövs efter byggnationerna ovan.

11. Samtliga kommunens kostnader för nedlagda administrativa kostnader, inklusive kostnader för planhantering mm med 150 000 kr. Sistnämnda belopp ska erläggas även om avtalet inte träder i kraft pga att förutsättningarna för detta ej uppfyllts.

12. Alla kostnader kommunen kan komma att drabbas av pga krav på inlösen eller ersättning från/till fastighetsägare eller andra till följd av lagakraftvunnen detaljplan.

13. Alla kommunens rättegångskostnader pga inlösen av fastigheter.


ENORMA KONSEKVENSER FÖR MILJÖN

I debatten sägs ofta att Petersviksfrågan endast handlar om några få "rikemanshus" från 1800-talet. I själva verket är det en stor miljöfråga. En hel stadsdel ska schaktas bort – det sista strandnära området vid Sundsvallsfjärden.

Trots att projektet har bantats är miljökonsekvenserna enorma. Bland annat sker följande:

* Rivning av de anrika husen i Petersvik: Villa Grankulla (1909), Villa Granli (1887), Villa Viken (1892), Villa Hållnäs (1883), Villa Solbacken (1880), Tornvillan (1890), Villa Thurebo (1883), Trädgårdsmästarbostaden och därtill ett 1950-talshus vid Sommarstigen samt mindre byggnader som redskapsbodar, isbod, lekstuga, kullstuga, jordkällare med mera.

* Bortsprängning av delar av Korstaberget – sammanlagt 509 000 m3 berg ska sprängas bort varav en stor del ska användas för utfyllnad i Alnösundet.

* Bortschaktning av skogsområden – totalt beräknas ca 970 000 m3 jord att schaktas i området. Som exempel innebär den volymen att ca 40–50 dumpertransporter behövs per dag under tre år för att flytta den jorden.

* Kulvertering av Tunabäcken – hela 330 meter av bäcken ska kulverteras.

* Sänkning av grundvattennivåer – en sänkning med i genomsnitt cirka 8 meter och på sina håll upp till 13 meter.


 
 

UTDRAG UR MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING 2009:

Följande kan man läsa i den miljökonsekvensbeskrivning som upprättades 2009:

LANDSKAPSBILD
Industridominansen utmed kusten i hela planområdet blir markant. Planförslaget medför samma konsekvenser som nollalternativet kombinerat med ytterligare hamn- och verksamhetsutbyggnader som kommer att upplevas som mycket påtagliga framförallt från Alnösidan. Inloppet till Sundsvalls stad kommer att vara omgivet av industri åt alla håll, något som också påverkar det intryck förbipasserande resenärer får av staden från den nya E4-bron.
Bearbetningen av planförslaget sedan samrådsversionen har medfört att konsekvenserna mildrats betydligt jämfört med den tidigare versionen. Ändå bedöms konsekvenserna för landskapsbilden bli betydande. (Miljökonsekvensbeskrivning 2009.)
FRILUFTSLIV
Granli/Petersvik tas i anspråk för industrin. Även delar av Korstaberget tas i anspråk. Tillgången på tätortsnära rekreation försämras betydligt för boende i Ortviken och Korsta. Särskilt bostadsområdet Granbacken berörs, som idag har mycket nära till strandmiljön. Idrottsverksamheterna i Granli måste flytta till nya platser. ( Miljökonsekvensbeskrivning 2009.)
NATURMILJÖ
Den naturliga strandlinjen i planområdets södra delar försvinner nästan helt och den lilla del som finns kvar är avsnörd från övriga naturområden genom anläggandet av transportkorridoren och kombiterminalen. Detta försämrar möjligheterna för vilt och smådjur att leva i de södra skogarna. Den mänskliga aktiviteten i området minskar också skogarnas attraktivitet då de smala skogsremsorna störs av buller, ljus och rörelse. Tillfartsvägarna till verksamheterna vid kusten kommer att bli en svår barriär att korsa och risken för trafikskadat vilt ökar något. De kvarstående konsekvenserna är betydande och kompensationsåtgärder erfordras. (Miljökonsekvensbeskrivning 2009.)
VATTENMILJÖ
Nya hårdgjorda ytor medför att dagvattnet inte i samma utsträckning som idag kommer att tas upp av marken utan rinna ut i havet utan fördröjning. Förändrad markanvändning innebär också att dagvattnet får ett annat innehåll jämfört med idag. Behovet av dagvattenhantering (fördröjningsmagasin etc.) ökar. Byggande av land genom utlägg av stenmassor medför grumling och spridning av sedimentpartiklar. Dessa sedimentpartiklar kan vara förorenade och då sprids föroreningarna till vattenområdet i närheten. Grumling gör att ljusförhållanden förändras och det kan påverka planktontillväxten. (Miljökonsekvensbeskrivning 2009.)
BULLER
Verksamhet i befintlig industri- och hamnverksamhet ökar inom planområdet. Detta medför högre bullernivåer om inte ny teknik införs i både befintliga och nya verksamheter. Planförslaget innebär att hamnen expanderar mot söder vilket innebär att bullerutsatt sträcka på Alnön ökar. För att klara gällande riktvärden måste all ny och befintlig verksamhet i området verka
för att minska bulleremissionerna till omgivande miljö.

Även om föreslagna åtgärder vidtas finns det en risk för att riktvärden kommer att överskridas på Alnön och att de kvarstående konsekvenserna kan bli betydande. Ytterligare åtgärder måste då diskuteras i kommande miljöprövning/detaljplanering. (Miljökonsekvensbeskrivning 2009.)

DYRBART PROJEKT FÖR SUNDSVALLSBORNA

Vissa menar att Petersviks öde avgjordes redan 1990 då ledande politiker i Sundsvall, inte minst inom S, beslutade att offra Petersvik för en utbyggnad av SCA Ortvikens pappersbruk.

Men planerna på en förstörelse av området rann då, på 1990-talet, ut i sanden och många drog en lättnadens suck.

Men den påstådda utbyggnaden med två maskiner och en kapacitetsökning med 300 procent på Ortvikens pappersbruk dammades av omkring 2006–2007 och har legat bakom planerna på den så kallade logistikparken. På grund av denna påstådda utbyggnad har Sundsvalls kommun kunnat lösa in fastigheter, och till och med fått regeringens tillstånd att tvångsinlösa fastigheter från de familjer som kämpat för att få bo kvar i Petersvik.

Men som alla nu vet blir det ingen utbyggnad av Ortviken. I stället har SCA stängt en maskin under hösten 2015, så fort expropriationen hade verkställts av fastigheterna i Petersvik. Och den så kallade logistikparken har bantats rejält jämfört med ursprungsplanerna.

Ändå kvarstår enorma kostnader för Sundsvalls kommuns skattebetalare: minst 700 miljoner kronor. Och därtill en förstörd miljö och ett förstört kulturarv om planerna genomförs.

Är det rimligt att ett mer än 25 år gammalt utbyggnadsförslag, som nu inte ens genomförs, ska ligga till grund för förstörelsen av Sundsvallsfjärdens sista grönområde?


LOGISTIKPARKEN SKA GE VINST OM 45 ÅR!


Sundsvalls kommun ska gå in med närmare 450 miljoner kronor i en förstaetapp av projektet. Det omfattar endast kombiterminalen, etableringsytorna och omkringliggande infrastruktur, ej containerhamnen.  

Trots att projektet har bantats rejält så innebär det fortfarande en total utplåning av Petersvik med den historiska kulturmiljön och grönområdena – och medför stora ekonomiska risker för skattebetalarna!

Först år 2057 (!) beräknas det ackumulerade resultatet bli positivt.

Projektet förutsätter också statliga investeringar via Trafikverket på uppemot en miljard kronor i triangelspår vid Maland och Bergsåker. Kostnader som inte ens har vägts in i denna analys.


Citat ur Beslutsunderlag för genomförande av Sundsvalls Logistikpark AB:


Analysen visar att verksamheten ger ett underskott de 16 första åren.
Efter ytterligare 24 år har det ackumulerade resultatet blivit positivt.
Det betyder att ackumulerade resultatet år 2057 har kommit på plus. År
2066 (år 50) beräknas det ackumulerade resultatet till 83 miljoner
kronor. De årliga resultaten under de första 20 åren varierar från minus
13 miljoner kronor till plus 1 miljon kronor. Som störst är det
ackumulerade underskottet 93 miljoner kronor år 2032.
 

SATSNING PÅ ÖSTRAND PÅVERKAR INTE LOGISTIKPARKEN

Den nya fabriken i Östrand ska stå klar flera år innan en eventuell logistikpark i Petersvik kan vara byggd. Och i en artikel i Sundsvalls Tidning rapporteras att Östrandsfabriken inte kommer att använda den nya kombiterminalen. Inte heller ska fabriken distribuera sina varor med tåg till Tunadalshamnen – utan med lastbilar!

Faktum är att mängden lastbilar ska öka lavinartat – från dagens 90 lastbilstransporter per dygn till 140. Det innebär över 50 000 lastbilar på de allmänna vägarna.

Projektet Logistikparken har sålts in som ett miljöprojekt – en ny effektivare logistikanläggning skulle reducera mängden lastbilar i Sundsvallsområdet. Till grund för slutsatserna låg en fantasifull beräkning om en framtida 300-procentig produktionsökning vid Ortvikens pappersbruk. Men 2015 stängdes en maskin och produktionen har istället minskat med 25 procent.

Det visar sig alltså att miljövinsterna är en bluff. Eftersom SCA:s investering nu sker i Östrand och inte i Ortviken finns inget behov av att utradera Petersvik som grönområde – och antalet lastbilar kommer att öka.

En 100-procentig ökning av produktionen i Östrand är trots allt en välkommen investering i regionen, men har alltså ingen bäring på en logistikpark i Petersvik.

 
 

SMARTARE ALTERNATIV RÄDDAR PETERSVIK

Striden om logistikparken i Petersvik framställs ofta som en konflikt mellan en satsning på miljövänliga transporter och ett bevarande av en unik kulturmiljö från förra sekelskiftet. Men det går att kombinera både ett bevarande av Petersvik och en alternativ placering av kombiterminalen i Fillan och Tunadalshamnen.

Gång på gång har förespråkarna för en logistikpark hävdat att det inte finns någon annan plats i Sundsvall eller i Timrå med de rätta förutsättningarna. Men det är inte sant.

När planarbetet för logistikparken inleddes gjorde Banverket en utredning där två alternativ av åtta ansågs acceptabla, nämligen en kombination av Fillan och Tunadalshamnen i Sundsvall samt Söråker i Timrå. Trots att detta finns dokumenterat i en slutrapport 2007 med namnet Fördjupad idéstudie – Lokalisering av kombiterminal i Sundsvallsregionen förnekar exempelvis projektchefen Carina Sandgren att Fillan skulle vara ett alternativ. Hon säger i en intervju i Sundsvalls Tidning: "Vi skulle inte heller få plats med en kombiterminal och de långa tåg som man planerar för."

För att visa att hon har fel citerar vi några fakta ur Banverkets rapport

Banverkets kriterier för längder och bredder för ankomst- och avgångsspår samt för lastspår kan tillgodoses i Fillan, och tillsammans med Tunadalshamnen får man en lösning med större kapacitet än som anges i Banverkets utvärderingskriterier.

Banverket nämner också att det för området i Fillan gäller en fördjupad översiktsplan för Norra Skön. Om denna plan sägs: "I den senare planen finns ett reservat för en 750 meter lång godsbangård med fyra spår i Fillan". Dessa citat motsäger helt Sandgrens påstående om utrymmesbrist för långa tåg.

Banverket sammanfattar: 

För att kunna erbjuda näringslivet nödvändiga internationella konkurrensförutsättningar inom transportområdet är läget i Tunadal/Fillan det med den absolut största utvecklingspotentialen.

Det är mycket anmärkningsvärt att detta alternativ som Banverket beskriver så positivt under nära 10 år totalt ignorerats av Sundsvalls kommun. Banverkets alternativ har aldrig offentligt ställts mot alternativet i Petersvik. Det har aldrig getts någon förklaring till varför Banverkets alternativ inte beskrivits i planarbetet. Därför är det nu hög tid att i samband med miljöprövningen av logistikparken ställa dessa alternativ mot varandra och jämföra kostnader och miljökonsekvenser så att alla kan förstå och diskutera alternativen.