GÅ EN RUNDA I PETERSVIK

Många tar en promenad, joggar och motionerar hunden i det grönskande Petersvik. Det är en rik kulturmiljö som berättar om friluftslivets framväxt under 140 år: från träpatronernas sommarvillor till sommarhem för barn och ungdomar, havsbad för allmänheten och fotbollsplaner för GIF Sundsvall. Gå en egen runda i Petersvik!

Värdefull kulturmiljö

Den bevarade kulturmiljön i Petersvik är en värdefull pusselbit i en ny, grön stadsdel för alla. Men om nuvarande planer på en Logistikpark genomförs måste byggnaderna rivas. Endast Kaptensudden föreslås bevaras, men då som en del av ett industriområde och inte tillgängligt för allmänheten.

Vimlar av spännande historia

Petersvik är lika stort som Sundsvalls stenstad och vimlar av spännande historia. Trots rivningar på senare år är många intressanta byggnader bevarade: här finns sju villor från 1800-talet, en villa från 1909 och ett bostadshus från 1950-talet. Därtill finns Trädgårdsmästarbostaden med anor från 1800-talet och flera ytterligare kulturhistoriskt värdefulla byggnader som kullstugor, tvättstuga, paviljong, olika uthus och ett verkligt landmärke: Kaptensuddens kallbadhus.

Flera sätt att ta del av historien

Gå en egen promenad i Petersvik – antingen här på sidan eller läs på de informationsskyltar som finns utplacerade i området. Du kan också ladda ner appen "Quiz out" på din mobiltelefon och välja slingan "Petersvik – en grön oas".

 
 

VILLA TOMTEBO

Havsbad för allmänheten

Uppförd: cirka 1880

Byggherre: troligen lotsen von Ahn

Revs: 1960-talet

Petersvik har en lång tradition som friluftsområde. Redan 1919 etablerades KFUM i stadsdelen och badsugna ungdomar sökte sig till stränderna. År 1945 förvärvade Sköns köping Villa Tomtebo, som låg vackert inbäddad i den lummiga grönskan.

Tomtebo med sin stora grönskande plan och vackra park öppnade året därpå som kommunalt fritidsområde för allmänheten. I den herrgårdslika huvudbyggnaden fanns en servering där man kunde köpa läskedrycker och klubbor. År 1949 såldes en kopp kaffe med bulle och tre kakor för ”bara 60 öre och föredrar man en mazarin stiger priset till 70”.

Simskola för barn

Om somrarna ordnades simskola för barn. Många var dem som lärde sig att simma här på 1940-, 50- och 60-talen. För långsimmarna hägrade den mytomspunna Tjuvholmen, och man ägnade sig åt lekar och idrott på den stora gräsplanen.

Villa Tomtebo, eller Hvilan som byggnaden också kallades, uppfördes troligen av lotsen von Ahn. Där bodde senare bland annat postmästare Uddo Zachrisson och konsul Carl Nordgren.

Troligen hyrdes villan ut som sommarnöje till många olika familjer. Åren 1944–1949 hyrde familjen Andersson i villan. Efter att Sköns köping uppgått i storkommunen Sundsvall 1965 avvecklades fritidsområdet och villan revs.



VILLA ELLENSBERG ("TORNVILLAN)

Ägdes av en redarprofil

Uppförd: 1890-talet

Byggherre: okänd

Villa Ellensberg, eller ”Tornvillan”, uppe på krönet är uppförd i en och en halv våning någon gång före sekelskiftet 1900. Ombyggd och tillbyggd 1971. Huset är symmetriskt med en veranda i två våningar och ett centralt placerat, åttkantigt torn på taket. Tornet med utvändig trappa är oförändrat. Taket av falsad plåt är delvis original.

Trots om- och tillbyggnad har huset ett kulturhistoriskt värde och är viktigt för helhetsförståelsen av Petersvik. Det kan också i framtiden återställas till ett mer ursprungligt skick om så önskas.

Huset har ägts av flera välkända köpmän i Sundsvall som Johan Wiklund, Anders Öfverström, Johan Larsson och Johan Lindblom. Den mest kände ägaren är konsul Wickberg.

Under konsul Knut Wickbergs tid 1920–1929 benämndes villan Ellensberg efter hustrun Ellen. Knut Wickbergs far, sjökaptenen och redaren Carl George Wickberg, uppförde Wickbergska huset i Stenstaden på Sjögatan 4. Denne grundade fyra rederier: Polstjernan, Valkyrian, Fylgia och George.

Knut Wickberg blev en känd profil i staden. Han verkade som både brasiliansk och nederländsk konsul och syntes på stadens gator elegant klädd och ofta med en blomma i knapphålet. I Stenstadsfastigheten drevs under många år den omtyckta restaurangen Skeppsbrokällaren.

Förvärvades av SCA

År 1929 sålde konsul Wickberg villan till C. A. Mossberg och dennes söner bodde kvar till 1960. Huset förvärvades sedermera av SCA.

Nere vid landsvägen stod ytterligare två sommarvillor, ägda av familjen Wikström, vilka båda sannolikt revs i slutet av 1960-talet.


VILLA SKOGSHYDDAN

Sommarhem som skulle brännas ned

Uppfördes: 1892

Byggherre: Magnus och Julie Arhusiander

Revs: av SCA 27 november 2013

Villa Skogshyddan finns inte mer. Den välbevarade villan revs i gryningen den 27 november 2013 av skogs-och hygienkoncernen SCA.

Byggnaden var i 1 ½ våning klädd med gulmålad, liggande fasspontspanel,adeltak täckt med tvåkupigt, rött tegel och en centralt placerad skorsten i rött tegel med krans. På östsidan fanns en stor glasveranda och över denna en balkong med tak över. Framför entrén på husets norra gavel fanns en öppen veranda.

Välbevarad interiör

Interiören hade en bevarad planlösning och dörrar, lister, kakelugnar och trappa till övervåningen var de ursprungliga. Parken var bevarad samt några ursprungliga uthus. Huset hade enligt en inventering vid Sundsvalls museum i ”allt väsentligt fått bevara sitt ursprungliga utseende”.

Tillbaka till träpatronepoken

Under många decennier var villan ett omtyckt sommarhem med pensionat och kafé. Men historien började med Magnus Arhusiander (1829–1908), en av Sundsvalls mest kända träpatroner och delägare av Heffners sågverk.

Arhusiander var som politiker frisinnad och tog avstånd från vissa sågverkspatroners överdådiga livsföring. Hustrun Julie Arhusiander utövade en omfattande social hjälpverksamhet i det dåtida Sundsvall.

Sommarhem för barn och ungdomar

Senare förvärvades Skogshyddan av stadsläkaren Ekehorn, följd av bankdirektör Fredrik Almström. Fastigheten såldes 1919 vidare till KFUM, som inrättade ett sommarhem för barn och ungdomar. 1932 tog Betlehemskyrkan över och en liknande verksamhet fortsatte i över 70 år.

Sundsvalls Tidning skildrade atmosfären i ett reportage den 28 juli 1934:

”Promenaden från spårvägens slutpunkt i Ortviken till villan är lagom för att kaffet skall smaka bra eller badet kännas underbart, när man kommer fram. Då vägen dessutom är förtjusande vacker går man gärna den femton minuter långa vägen till det vackra sommarhemmet – en oas för alla dess gäster, som söka sig ut från stadens kvalm och hetta.”

SCA ville först bränna ned huset

År 2006 såldes fastigheten till SCA, som aviserat utbyggnadsplaner för Ortvikens pappersbruk. Huset underhölls inte under de sista åren. I början av 2013 ville SCA låta bränna ned byggnaderna på tomten, men grannar lyckades överklaga rivningslovet. I november samma år revs dock Skogshyddan med två grävmaskiner och alla spår utraderades.

Genom sin anknytning till en av de främsta sågverksägarna från träpatronepoken och även till Betlehemskyrkan hade Villa Skogshyddan en särpräglad och mångfacetterad kulturhistoria, som till mycket liten del har utforskats.


SOMMARSTIGARNA

Ett grönskande paradis

På Norra och Södra sommarstigen längs Tunabäcken hade flera Sundsvallsbor sitt sommarviste. Några av husen fungerade också som året-runt-bostad. De som bodde där har ännu varma minnen om samvaron med grannfamiljerna, sina trädgårdar med högresta och prunkande äppelträd, växthus med solvarma tomater och rika blomsterbäddar. Allt med vattnet och Alnösundet i fonden.

Konstnären Rune Lundmark hade sin sommarbostad i Petersvik. Under en tid bodde familjen året runt här. Rune Lundmark var inte bara en utmärkt konstnär, känd för sin lysande kolorit, utan också en händig man, med rötter i Norsjö i Västerbotten. Han lade ned mycket arbete på att renovera huset i Petersvik och skapade också en ateljé här. En del av motiven hämtade Lundmark i närmiljön i Petersvik.

Makan Ingrid arbetade som lärare. Hon skötte inte bara den prunkande trädgården utan var också behjälplig under renoveringarna och blandade murbruk.

En viktig årsring

Husen längs Sommarstigarna var mindre sommarstugor och en intressant pendang till de gamla praktfulla villorna. En viktig årsring i Petersviks historia. Alla fastigheter är idag inlösta och de flesta byggnader är rivna. Kvar står ännu familjen Zaar-Anderssons bostadshus från 1950-talet.

Här finns dock fortfarande en möjlighet att ställa tiden rätt. De lummiga Sommarstigarna skulle göra sig mycket bättre med bostäder, människor och liv, än inlösta, bortforslade och ingjutna i betong.


VILLA HÅLLNÄS

Sundsvalls judiska arv

Uppfördes: 1883 

Byggherre: Olle Söderbaum; förvärvades av Moses Felländer 1911


Sommarvillan uppfördes enligt brandförsäkringshandlingar år 1883 för provinsialläkaren Olle Söderbaum, född i Hållnäs i Uppland. Han namngav huset efter sin hembygd. Villan har en stark anknytning till Sundsvalls stenstad. Söderbaum uppförde ett eget stenhus i hörnet Esplanaden-Köpmangatan, som ännu är bevarat. Det var ett av de hus som stod först klart efter stadsbranden 1888.

Hållnäs förvärvades 1911 av grosshandlare Moses Felländer och ägdes av samma släkt i mer än ett hundra år fram till tvångsinlösen 2015. Felländer är en av de kända judiska släkterna i Sundsvall och huset representerar därmed också en del av stadens judiska historia.

Många judiska familjer kom till Sundsvall

Sundsvall blev en av de mer framträdande judiska städerna i Sverige. Många judiska familjer sökte sig till Sundsvall undan förföljelserna i det tsarryska Polen. En synagoga inrättades på Nybrogatan och en judisk begravningsplats, sannolikt världens nordligaste, finns alltjämt bevarad i anslutning till Västra begravningsplatsen i Sundsvall.

Välbevarad interiör

Huvudbyggnaden på Hållnäs i 1 ½ våning har fasader klädda med stående locklistpanel med profilerade lister. Verandan mot vattnet är öppen framtill med glasväggar på sidorna. På gårdssidan finns en öppen veranda med kontursågade snickerier. De ursprungliga snickerierna finns kvar.

Invändigt finns panel och kakelugn kvar i ett rum på bottenvåningen samt några ursprungliga dörrar. I övervåningen finns den ursprungliga pärlsponten kvar i taket i vissa rum.

Storslagen vy över Alnösundet och fjärden

Från Hållnäs ser man ut över Alnösundet och den omgivande lummiga grönskan. Bevarade fotografier visar den nyanlagda trädgården med brygga och gör det möjligt att studera trädgårdens framväxt. Ett annat äldre foto visar Kullstugan med en flicka i Rättviksdräkt.


VILLA GRANKULLA

"Bygg-Olles" eget sommarviste

Uppförd: 1909

Byggherre: C. A. Olsson, "Bygg-Olle", och Clara Olsson

Huset uppfördes 1909 av byggmästaren C. A. Olsson, "Bygg-Olle", och hans hustru konstnärinnan Clara Olsson som sommarbostad. Huset i 1½ våning med frontespiser på båda fasaderna är ovanligt välbevarat och av högsta arkitektoniska klass.

Tre öppna verandor finns på huset och en inbyggd glasveranda mot sydöst. Fasaderna är klädda med liggande och stående panel med dekorativ bård emellan. Invändigt finns en originell och välbevarad träinredning. Samtliga ursprungliga kakelugnar och öppna spisar finns bevarade. Den vackra målningen på eldstaden utfördes troligen av Clara Olsson.

Uppförde över 20 stenhus

”Bygg-Olle” var betydelsefull vid uppförandet av Sundsvalls stenstad. Han lät på entreprenad uppföra 16 stenhus, och i egen regi 7 stenhus. Dessutom uppförde han byggnader i andra stadsdelar och troligen flera av sommarvillorna i Petersvik.

I ”Bygg-Olles” efterlämnade arkiv finns fasadritningar till Grankulla bevarade. Detaljritningar av dörrar, snickerier, dörröppningar och trappräcken liksom enstaka väggfasta skåp finns också kvar. Det byggda huset stämmer, sånär som på en detalj i östfasaden, med dessa ritningar.

Sonen blev känd konstnär

På Grankulla vistades också parets son, konstnären Carl Gunne (1893–1979), som en tid var föreståndare för Nationalmusei samling av modernt måleri och skulptur. Han har målat stadsbilder från Sundsvall, Uppsala och Stockholm samt porträtt, bland annat av kung Gustaf V och Jussi Björling.

År 1953 köptes Villa Grankulla av familjen Blomberg, som blev den första familj som bodde året runt i en av de anrika sommarvillorna. Den första vintern trängde familjen ihop sig i ett rum och fick skrapa is från de oisolerade fönstren. Vinterisoleringen var påtaglig, men när våren kom väcktes Petersvik till liv och sommargästerna vände åter till sina villor, stugor och vandrarhemmet på Granli och Betlehemskyrkans pensionat slog upp sina portar för allmänheten.


VILLA THUREBO (ÖSTANBO)

Med belgisk eldstad

Uppförd: cirka 1883

Byggherre: Gottfrid Östeman

Villan kallades ursprungligen Östanbo och beboddes av den välkände tobakshandlaren Gottfrid Östeman, som 1872 grundade sin cigarrbod i Sundsvall, en firma som ännu fortlever på Storgatan 20 som Sundsvalls Tobak. En dotter, Anna-Maria, gifte sig med direktören vid Skönviks AB Wilhelm Bünsow, son till träpatronen Fredrik Bünsow.

Öppen spis från Belgien

Huvudbyggnaden uppfördes omkring 1883 som sommarnöje i 1 ½ våning med locklistpanel på fasaderna, öppen veranda, med balkong över, mot trädgården och tak av falsad plåt. Dekorativa snickerier prydde fasaden. Såväl exteriört som interiört har villan förändrats avsevärt. Invändigt finns dock en magnifik öppen spis, troligen av belgiskt ursprung.

Snickerier finns bevarade

Det är också möjligt att med relativt enkla medel återställa fasaden och snickarglädjen finns bevarad, vilket har varit av intresse för tidigare ägare. På grund av exploateringshotet mot Petersvik har denna iståndsättning hittills inte blivit utförd.

Parkens grunddrag är bevarade och ett av gårdshusen rymmer i ena gaveln ett så kallat ”kullrum” för trädgårdskullan.

Döptes om på 1890-talet

Östeman sålde omkring 1890 sitt lantställe till flottningsombudsmannen Thure Reinhold Thuresson, som föddes i Varberg 1843 och efter gymnasiestudier i Göteborg och universitetsstudier i Lund kom till Sundsvall som posttjänsteman 1868. 

Men Thuresson övergav karriären inom posten och blev istället ombudsman för Ljunga älvs och Gimåns flottningsbolag och sedan även för Indals älvs flottningskompani, som det hette.

Han blev även direktör för Sundsvall-Vasa ångfartygsaktiebolag, ordförande i Hudiksvalls trävaruaktiebolag och ordförande för Iggesunds bruk. Dessutom satt han med i ett flertal andra bolagsstyrelser.

”Flärdlös och vänlig”

Thuresson blev en av Sundsvalls rikaste män, men han var som person "enkel och flärdlös, vänlig och tillmötesgående mot alla". Han ägnade mycket arbete åt det kommunala livet, var aktiv vid återuppbyggnaden av Sundsvall efter stadsbranden 1888, byggde sitt eget vackra stenhus vid Nytorget och kopplade om somrarna av på sitt älskade Thurebo i Petersvik.

Han donerade till Sundsvalls stad statyn av Gustav II Adolf på Stora torget. Statyn utfördes av en av Thuressons grannar i Petersvik, bildhuggaren Harald Sörensen-Ringi.

Thuresson var gift med Anna Carolina Catharina Pettersson och de fick sex barn, en dotter och fem söner.


VILLA GRANLI

Sommarherrgård som blev friluftsgård

Uppförd: cirka 1887

Byggherre: Hampus Berencreutz


Villan uppfördes omkring 1887 som ”sommarherrgård”. Den är uppförd i vinkel i 1 ½ våning med sadeltak. I vinkeln finns en öppen veranda med balkong över. Mot söder finns burspråk med balkong över. Rumsindelningen är helt intakt. Dörrar, paneler och trappa med trappräcke är bevarade, liksom fönster.

Två ursprungliga uthus finns på gårdssidan liksom en fint snickrad lekstuga. Några nyare byggnader har tillkommit under den tid Granli användes som KFUM:s sommarhem och berättar om en viktig rekreationsperiod i folkrörelsens tjänst.

Uppfördes av Dicksons platschef i Medelpad

Villa Granli uppfördes för disponent Hampus Berencreutz, som var chef på Matfors och Svartvik – de Dicksonska anläggningarna i Medelpad. Villan övertogs av rådman Axel G. Andersson, borgmästare i Sundsvall och chef för Trävarubolaget Svartvik. Han begick tragiskt nog självmord 1914 strax efter utbrottet av första världskriget.

Bland borgmästare Anderssons barn kan nämnas Tage Wärn, som blev statssekreterare och styrelseledamot i flera kända firmor, bland annat NK (Nordiska Kompaniet), och Tages syster Elsa Andersson som gifte sig med grannpojken från Thurebo, Axel Thuresson.

Sommarhem för barn och ungdomar

År 1948 förvärvades fastigheten av KFUM som sommarhem. Bevarad fotodokumentation visar att Granli var ett omtyckt rekreationsmål för frisksportare från 1940-talet och framåt. Det ordnades många utåtriktade aktiviteter, exempelvis en midsommarafton 1965 då hovsångerskan Hjördis Schymberg höll konsert på Granli.

Centrum för byggnadsvård planerades

Verksamheten med vandrarhem och camping drevs ända fram till 2003. På 2000-talet har de nya ägarna makarna Lennart och Harrieth Brännström restaurerat Granli med målet att skapa ett centrum för byggnadsvård efter att ha fått löfte från Sundsvalls kommun om att Petersvik inte skulle förstöras. År 2011 löste dock kommunen in fastigheten.


VILLA VIKEN

Tornvilla med sommarateljé

Uppförd: cirka 1892

Byggherre: Christen och Nina Sörensen-Ringi

Villa Viken har ett stort kulturhistoriskt värde. Det är en originell villa, som ursprungligen lär vara ett pumphus från Tunadals sågverk. Villan består av ett åttkantigt torn i två våningar med flackt tak, tillbyggd stuga, farstu och veranda. På torntaket finns en vindflöjel. Invändigt i övervåningen är taken klädda med pärlspontpanel. Alla fönster är original.

Tomten förvärvades 1892 från träpatronen Carsten Jacobsen av en annan norrman, ingenjör Christen Sörensen, känd för att ha uppfunnit den så kallade timmerhästen, ett redskap som underlättade hanteringen av timmer vid sågverken.

Konstnärsateljé

Huset användes som ateljé sommartid av sonen, bildhuggaren Harald Sörensen-Ringi. I Sundsvall är han mest känd för att ha skapat statyn av Gustav II Adolf på Stora torget 1911, vilken donerades av hans sommargranne i Petersvik, Thure Reinhold Thuresson.

Harald Sörensen-Ringi (1872–1912) studerade bland annat för Per Hasselberg och var verksam flera år i Paris. Skulpturen Vågen av Sörensen-Ringi ställdes ut i Sveriges paviljong vid världsutställningen i Paris 1900. Hans sista verk från 1912 är två skulpturgrupper vid Barnbördshuset (Villa Ensi) på Havsgatan i Helsingfors, Moderslycka (”La joie de la Maternité”) och Farväl (”Au revoir”). Enligt Helsingfors konstmuseum är de exempel på Sörensen-Ringis stil att kombinera ”formskönhet med lyrisk stämning” och räknas till betydande utsmyckning i Helsingfors stad.

Sörensen-Ringi utförde också många porträttbyster och medaljonger, bland annat av sågverksägaren Carsten Jacobsen vid Tunadal och av Eva Bonnier. Han utförde också en skulpterad predikstol och altarreliefen till Helga Trefaldighetskyrkan invid Uppsala domkyrka.

Fastigheten styckades av

Konstnärens mor, Nina Sörensen, bodde kvar i huset sommartid ända till 1925, då hus och tomt såldes till en lantbrukare Norberg. 1928 styckades 10 små tomter av från stamfastigheten och bebyggdes under 1930-, -40 och -50-talen.